MR-undersökning och säkerhetskontroll när du har implantat

Metall stör bilden, men inte överallt

Metall i kroppen ger ett störningsområde i MR-bilden, så kallade artefakter. Kring titan är området oftast begränsat och ligger nära implantatet. Zirkoniumoxid är ingen metall och stör mindre, men i en del zirkoniasystem är distansen av titan, så räkna inte med att ett ”vitt” implantat är helt fritt från metall.

Ligger det område som ska undersökas nära käken kan röntgenavdelningen anpassa inställningarna. Det kan den bara göra om den vet om implantaten i förväg. Samma sak gäller andra metalldelar i munnen: metallkeramiska kronor, broar och fast tandställning ska också anges.

Magnetfästen är en annan sak

Har du en avtagbar protes som hålls fast med magneter på implantaten, är läget annorlunda. Själva magneten sitter i protesen, och protesen tar du ur innan du går in i undersökningsrummet. Så långt är det enkelt, eftersom avtagbara proteser alltid tas ut före en MR.

Problemet är motdelen som sitter kvar på implantatet. Den är gjord av en legering som dras till magneter, och den kan ge kraftiga störningar i bilder av huvud och hals. Eftersom den är magnetisk är den dessutom en säkerhetsfråga och inte bara en bildfråga. Den ska därför anges särskilt i frågeformuläret, och det är röntgenavdelningen som avgör under vilka förutsättningar undersökningen görs. Ibland kan din tandläkare behöva ta bort delen före undersökningen, och det behöver planeras i god tid.

Vet du redan före behandlingen att du kommer att behöva återkommande MR av huvudet, till exempel för att följa en sjukdom, ta upp det med tandläkaren innan protesen planeras. Det kan påverka valet mellan magnetfästen och andra sorters fästen, och ibland även valet mellan titan och zirkoniumoxid. Den frågan är lätt att ställa i planeringen och svår att ändra på när allt redan sitter på plats.

Vet du inte hur din protes sitter fast, fråga. Kulfästen, stegkonstruktioner och magnetfästen ser olika ut för tandläkaren men likadana ut för dig, och kliniken som gjorde protesen vet exakt vilket system det är.

I säkerhetskontrollen på flygplatsen

Tandimplantat brukar inte ge utslag i metalldetektorn. Delarna är små, och titan ger en svag signal. Det gäller både på Arlanda och på flygplatsen i Turkiet, och det gäller oavsett om implantaten sattes i går eller för tjugo år sedan.

Skulle bågen ändå pipa, förklara lugnt att du har tandimplantat och visa implantatkortet om personalen vill se något. Mer än så behövs sällan. Kroppsskannrarna som används i många säkerhetskontroller ser inte in i kroppen, så implantat i käken syns inte där heller. Flyger du hem bara några dagar efter operationen finns det annat att tänka på än säkerhetskontrollen, och alkohol på vägen hem är en av sakerna.

Implantatpasset är svaret på alla frågorna

Efter behandlingen ska du ha fått ett implantatpass, ett kort eller dekaler som visar fabrikat, modell och var i munnen varje implantat sitter. Det är det papperet som gör att du kan svara säkert när röntgensjuksköterskan frågar vad det är för metall i käken, och det är samma papper som en svensk tandläkare behöver för att beställa rätt delar.

Har du fått implantaten i Turkiet är passet ofta på engelska, och det räcker gott. Saknar du det, skriv till kliniken och be om uppgifterna. Det brukar gå fort så länge journalen finns kvar, men vänta inte tills remissen redan har kommit. Fotografera passet och spara bilden i telefonen, så har du det med dig även den dag plånboken ligger hemma.

Mer om vad passet ska innehålla, och varför det avgör hur enkelt en framtida lagning blir, finns i hur länge ett implantat håller. Resten av papperen som ska med hem från kliniken är samlade i vem som följer upp när du är hemma igen.

Några rader att ha i telefonen

Frågeformuläret inför en MR är på svenska, men uppgifterna hämtar du ur passet. Det här räcker nästan alltid:

• antal implantat och i vilka tänder de sitter
• fabrikat och material, titan eller zirkoniumoxid
• ungefär när implantaten sattes
• om du har magnetfästen, och i så fall vilket system
• om du har andra metalldelar i munnen, till exempel kronor eller fast tandställning

Formuläret frågar också efter annan metall i kroppen, som proteser i höft eller knä och pacemaker. Implantaten i munnen blir då en rad bland flera, och det är precis så de ska behandlas.

Och i säkerhetskontrollen, om bågen piper: ”Jag har tandimplantat, här är kortet.” Det brukar vara hela samtalet.