Benskörhet och läkemedlen mot den
Läkemedel mot benskörhet ändrar hur käkbenet läker. Vad som avgör bedömningen, hur du hittar namnet i 1177 och vad du frågar kliniken.
Faktagranskad av tandläkare Yiğit BalSkrivet i Turkiet av en tandläkare. Klinikle är en klinikkatalog och ingen klinik – ingen mottagning betalar för att synas här, och vi utför ingen behandling. Där en sida ställer Turkiet mot behandling i Sverige är det bra att läsa den med det i bakhuvudet.
Senast uppdaterad:

Benskörhet är inget hinder för tandbehandling, och läkemedlen mot den är det i regel inte heller. De flyttar däremot tyngdpunkten i planen. Där en frisk 55-åring kan få en tand dragen och ett implantat insatt i samma förlopp blir frågan för dig ofta en annan: ska tanden över huvud taget dras, eller kan den räddas med något mindre ingripande? Den frågan går inte att avgöra i en meddelandetråd, och den avgörs inte av dig ensam heller. Den bygger på uppgifter som du har, men som ingen ännu har frågat efter.
Samma läkemedel, två helt olika doser
Läkemedlen det gäller kallas antiresorptiva. De bromsar de celler som bryter ner benvävnad, och det är just därför de fungerar mot benskörhet: skelettet förlorar mindre massa.
Samma grupp av läkemedel används i två helt olika sammanhang. Vid benskörhet ges de i låga doser, som tabletter eller som en injektion med långa mellanrum, ibland som dropp en gång om året. Vid cancer som har spridit sig till skelettet ges de i betydligt högre doser och tätare. Mekanismen är densamma, men risken vid käkkirurgi är inte i närheten av att vara lika stor i de två grupperna.
Det första en tandläkare behöver veta är alltså inte preparatets namn, utan varför du har fått det. Svaret ”jag tar något för skelettet” räcker inte när en plan ska läggas.
Vad en bromsad benomsättning gör med käken
Käkbenet skiljer sig från resten av skelettet. Det ligger tätt intill munhålan, utsätts för bakterier varje dag och byggs normalt om snabbare än andra ben. När omsättningen bromsas går läkningen efter ett ingrepp långsammare. I sällsynta fall läker ett område inte alls efter att slemhinnan har öppnats, och benet blir liggande blottat. Tillståndet kallas läkemedelsrelaterad osteonekros i käken, förkortat MRONJ.
Två saker hör till bilden, eftersom tillståndet ofta beskrivs på ett sätt som skrämmer mer än det förklarar. Vid de doser som används mot benskörhet är det ovanligt. Och det uppstår sällan av sig självt, utan utlöses oftast av något som öppnar benet, typiskt en tanddragning, eller av en protes som skaver länge.
Tecknen är bra att känna till, eftersom det är du som märker dem först: ett sår i munnen som inte har läkt flera veckor efter ett ingrepp, en skrovlig yta som tungan känner där slemhinnan borde vara hel, dålig lukt, svullnad som kommer och går eller domning i underläppen. Inget av det hör till ett normalt förlopp, och vart och ett är skäl att boka tid snart. Har du svårt att andas eller blir förvirrad ringer du däremot 112 direkt, i Sverige lika väl som i Turkiet, och tar dig inte dit själv. Växer svullnaden snabbt eller breder den ut sig mot ögat eller ner mot halsen, sväller munbotten, har du hög feber tillsammans med svullnaden eller blir det svårt att svälja, åker du direkt till akutmottagningen på närmaste sjukhus (i Turkiet: acil servis).
Uppgifterna som avgör bedömningen
Det här är listan en tandläkare eller käkkirurg behöver innan något planeras. Inget av det behöver du kunna utantill, eftersom allt finns i din journal.
| Uppgift | Varför den ändrar bilden |
|---|---|
| Tablett, injektion eller dropp, och hur ofta | Form och intervall hänger ihop med hur kraftig effekten är |
| Vad behandlingen har getts för | Benskörhet och cancerbehandling är två olika utgångslägen |
| Hur länge du har använt den | Längden är en av de tydligaste faktorerna |
| Om du har slutat, och när | Effekten på benet försvinner inte samma dag som sista dosen |
| Samtidig kortisonbehandling | Lägger sig ovanpå och påverkar läkningen |
| Rökning, snus och diabetes | Drar åt samma håll och finns ofta samtidigt |
Punkten om att ha slutat är den som oftast faller bort. Många räknar en avslutad kur som gammal historia. Här är den inte det, och det gäller också en injektion du fick för ett och ett halvt år sedan och inte har tänkt på sedan dess.
Mönstret är lätt att känna igen. Tabletter minns man, eftersom de tas varje vecka och står i skåpet. Injektioner och dropp som ges på en mottagning med månaders mellanrum hamnar lätt utanför det man tänker på som ”mina läkemedel”.
Skriv därför inte listan ur minnet. Logga in på 1177 och se läkemedelslistan, och titta i journalen efter anteckningar från den mottagning som skrev ut behandlingen. Läkemedel som har getts på en mottagning i stället för att hämtas ut på apoteket syns inte alltid i listan, så be vårdcentralen eller den som behandlar din benskörhet om en uppdaterad sammanställning och lägg själv till det som gavs på sjukhus. Samma underlag behövs för andra sjukdomar, vilket diabetes och andra kroniska sjukdomar går igenom.
Innan första dosen är det bästa läget
Ska du börja med antiresorptiv behandling men har inte börjat än, står du i det bästa läge som finns i den här frågan.
Det rekommenderade arbetssättet är att låta undersöka munnen före start. Tänder som ändå inte går att rädda tas bort medan benet fortfarande beter sig som vanligt, protesen justeras så att den inte skaver och inflammation i tandköttet behandlas. Efteråt är tröskeln för samma ingrepp högre.
Beskedet om att börja kommer ofta från en läkare som inte tänker på tänderna, och på tandläkarmottagningen vet ingen att beskedet har getts. Det är du som knyter ihop de två, och det kostar ett telefonsamtal. Har du redan aktiv tandlossning hör den ordningen ihop med den som beskrivs i tandlossning först, implantat sedan.
I praktiken går det till så här. Boka en undersökning med röntgen hos din vanliga tandläkare så snart du vet att behandlingen ska börja, och säg vad besöket gäller. Visar undersökningen att en tand bör dras eller att ett större ingrepp behövs, är det läkaren som avgör om starten kan vänta några veckor tills såret har läkt. Den avvägningen görs utifrån hur brådskande benskörhetsbehandlingen är, och det är ingen fråga för en klinik utomlands att ta ställning till. Planerar du samtidigt en resa för tandbehandling är det här ordningen: först läkarens besked, sedan tandläkarens undersökning, sist bokningen.
Implantat, dragning eller att behålla tanden
Här ligger den praktiska följden, och den pekar ofta åt motsatt håll mot det du kom för.
Vid de doser som ges mot cancer i skelettet är implantat som huvudregel inte aktuellt, och en tand som annars skulle ha dragits försöker man hellre behålla, till exempel med rotbehandling i stället för extraktion. Vid de doser som ges mot benskörhet är bilden öppnare, och bedömningen görs individuellt med behandlingstid och övriga faktorer i vågskålen.
Att behålla en försvagad tand är ingen andrahandslösning i den här situationen. Ofta är det den rätta. Avvägningen mellan de två vägarna har en egen sida, rotbehandling eller dra ut tanden, och det som gör valet annorlunda för dig är att ett ingrepp som annars är rutin får en annan vikt.
Har du redan implantat eller en avtagbar protes påverkas de inte av att du börjar med behandlingen. Implantat som har växt fast ska sitta kvar. Det som betyder något framöver är att vävnaden runt dem hålls frisk och att protesen inte skaver; ett trycksår under en protes hör till de vanligaste utlösande faktorerna och samtidigt till de lättaste att förebygga. Be om justering när något skaver i stället för att vänta på att det ska gå över. Vad rengöringen runt fasta arbeten kräver beskriver daglig rengöring av kronor, broar och implantat.
Frågan om att göra ett uppehåll i behandlingen kring ett ingrepp diskuteras inom professionen, och det finns inget svar som passar alla. Klart är däremot vem som bestämmer: läkaren som har ordinerat behandlingen, ofta tillsammans med den som ska operera. Ber en klinik dig att sluta med ditt läkemedel på eget initiativ är svaret nej, och det är värt att nämna för din läkare. Att avbryta en behandling mot benskörhet har egna följder, och de räknas också.
Det du skickar till kliniken
Skicka uppgifterna innan du reser någonstans, och inte när du redan är på plats. Ett bra underlag består av tre delar: en aktuell läkemedelslista med verksamt ämne, en kort rad från läkaren om vad behandlingen har getts för och hur länge, och en färsk röntgenundersökning från en tandläkare i Sverige.
Skriv gärna ett kort följebrev på engelska som svarar på raderna i tabellen ovan, så att den som läser inte behöver pussla ihop det själv. Be om svar skriftligt, och spara svaret tillsammans med behandlingsplanen.
Svaret säger mycket. En klinik som frågar om form, behandlingstid och varför du har fått läkemedlet arbetar som den ska. En klinik som svarar att det inte är något problem och går direkt vidare till datum har inte läst det du skickade. Den som ska göra bedömningen behöver alltså ett papper från din läkare och en bild från din tandläkare, och det brukar gå att ordna på en förmiddag.
Den här sidan är allmän information, inte en behandlingsrekommendation. Resultatet skiljer sig från person till person, och om en behandling passar dig kan först avgöras efter klinisk undersökning och röntgen hos en legitimerad tandläkare.
Läs också
Berätta vad du behöver
Tre fält, inget mer. Du får svar från en tandläkare i Turkiet – inget säljsamtal, och du behöver inte skicka e-post eller bilder.