Tandkött som drar sig tillbaka runt kronor

Kanten som ligger för djupt

Närmast ovanför benkanten finns en zon som vävnaden behöver för sig själv. Läggs kronans kant för långt ner hamnar den i den zonen, och kroppen svarar med en kronisk inflammation och så småningom med att benkanten drar sig nedåt för att återskapa avståndet. Tandköttet följer med. Det ser ut som ett estetiskt problem men är ett biologiskt.

På framtänderna läggs kanten medvetet en bit under tandköttet för att dölja övergången. Skillnaden mellan en bit och för djupt är hela hantverket.

Cementrester

När en krona cementeras pressas överskottet ut längs kanten. Det mesta tas bort, men rester kan bli kvar under tandköttskanten. Där fungerar de som en främmande kropp som plack fastnar på, och vävnaden svarar med en envis inflammation. Runt implantatkronor är det en känd orsak till inflammation i vävnaden kring implantatet, och där kan följden bli att ben går förlorat.

Tecknen är lokala: tandköttet på ett bestämt ställe är rött och svullet, det blöder varje gång du rengör just där, och det kan smaka illa. Ett ställe som beter sig helt annorlunda än resten av munnen ska undersökas.

Ilningen är symtomet, rotkaries är risken

Under tandköttskanten täcks tanden inte av emalj utan av en mjukare yta som löses upp vid lägre syranivå. En blottad rotyta vid kronans kant är därför ett ställe där karies kan börja, och det är svårt att se, svårt att komma åt och kan till slut undergräva hela kronan. Hur det brukar gå till beskriver karies under en krona.

Tandkräm för känsliga tänder och fluor enligt tandläkarens råd dämpar ilningarna och kan vara rätt, men de säger ingenting om huruvida det ligger ett begynnande kariesangrepp under kanten. Det avgör bara en undersökning. Känner du ett hak, en sträv yta eller något som fångar tandtråden vid kanten, boka en tid.

Hård borste, hårt tryck och sågande rörelser längs tandköttskanten sliter på vävnad som redan är tunn, liksom tandtråd som dras ner med kraft och en mellanrumsborste som är för grov. Snus som läggs på samma ställe varje dag ger kända förändringar i slemhinnan och kan få tandköttet att dra sig tillbaka, och ligger en krona i det området är det ett olyckligt ställe för prillan.

Det som går att rätta till

Åtgärderna i stigande ordning, från den minsta till den största:

1. Behandla inflammationen och ändra rengöringen. Det är alltid första steget, och för många det enda.
2. Ta bort eventuella cementrester, ett kort besök som stoppar en process som annars fortsätter.
3. Dämpa ilningarna med fluor samtidigt som det undersöks om något ligger under kanten.
4. Överväga ett bindvävstransplantat om tillbakadragningen fortsätter. Runt en befintlig kronkant är resultatet mindre förutsägbart än på en egen tand, och delvis täckning är vanligt. Vävnaden tas oftast från gommen, och hur det såret läker står i såret i gommen efter tandköttstransplantat.
5. Göra om kronan med kanten på en ny nivå. Det ger ett fullständigt resultat men är det största steget.

Vid det sista steget kommer det praktiska hindret för den som har gjort arbetet utomlands: antingen en ny resa, eller att en tandläkare i Sverige gör om ett arbete som någon annan har utfört. Innan du bestämmer dig, skriv till kliniken i Turkiet och bifoga bilder tagna i dagsljus, gärna tillsammans med bilderna från när arbetet var nytt. Beskriv när förändringen började och om den har vuxit. Fråga hur de bedömer orsaken, vad en eventuell garanti omfattar i ett sådant fall och om den kräver att bedömningen görs hos dem. Be om svaret skriftligt, så har du något att visa din tandläkare här hemma.

Görs arbetet om i Sverige blir det en svensk behandling med ett svenskt kostnadsförslag, och vem som tar emot dig och vilka papper som behövs går vem som följer upp när du är hemma igen igenom.

Vad tandhygienisten tittar på

Allt på den här sidan utvecklas långsamt och gör sällan ont innan det har gått långt. En kant som blir ett hårstrå längre per halvår märker du inte. En tandhygienist eller tandläkare som mäter samma punkt vid varje kontroll och har bilder att jämföra med ser det.

Vid kontrollen mäts tandköttsfickorna med en tunn sond. Friska fickor är enligt 1177 oftast inte djupare än tre till fyra millimeter och blöder inte (1177, ”Undersökning av vuxnas tänder”). Blödning vid mätningen tyder på inflammation. Runt kronor tittar hygienisten dessutom på om kanten syns, om den går att rengöra, om det finns cementrester och om rotytan har blottats. Berätta att kronorna är gjorda utomlands och ta med papperen om material och fästmetod, så vet hon eller han vad man letar efter. Be också att få fickdjupen runt kronorna antecknade, så att nästa kontroll har något att jämföra med.

Ta en bild av dina framtänder i bra ljus när arbetet är nytt, och spara den där du hittar den igen. Om två år är det den bilden som visar vad som har hänt, och den är ett mycket bättre underlag för samtalet än en känsla av att något ser annorlunda ut.